Förbenade koder och lösenord!

En kort historia med spännvidd från koder till Membrum Virile

Det går knappt en dag utan att man tampas med lösenord. Antingen har man glömt bort det eller så måste det ändras för att det gått en tid sen man använde det senast eller vad f:n det nu kan hänga upp sig på. Jag blir alldeles rabiat av dessa spärrar och skydd som hindrar mig i min vardag.

"Lösenordet har ändrats för 37 dagar sedan".
"Användarnamnet används redan"
"Välj ett annat, säkrare lösenord!
"Lösenordet måste innehålla minst 8 tecken"
"Fel lösenord!"
"Har du glömt ditt lösenord?"
"Fel inloggningskod!"
"Fel verifieringskod!"

Hur i friden lyckas folk hålla reda på alla dessa lösenord?

Det är ju inte klokt vilken massa viktiga koder man ska hålla reda på i dagens värld! 
Har man en smarttelefon och ett par datorer så är det redan fullt upp med alla dessa koder.
För att inte tala om alla bankkoder. Som man dessutom ska förvara på "oåtkomligt ställe" så ingen tvivelaktig person kommer åt dem. Har man som jag - trots att inga pengar finns - typ fyra halvtomma bankkonton i två olika banker med tillhörande kontokort så blir det en hel del koder att hålla i minnet. Alltså var i världen kan man bevara dem tryggt men ändå åtkomligt. Men bara för MIG! Snabbt, säkert och behändigt när jag behöver dem.

Hur gör man?
Hur bevarar man sina koder på ett tryggt ställe? Under en sten i skogen, 237 steg nordväst från ändan av stenmuren vid det tredje vägskälet på höger sida i grannens skogsskifte? 
Eller skrivet på ett kryptiskt, eget språk på en liten, liten flik av osynligt papper med osynligt bläck, som man sen förvarar i en dubbelbottnad axelväska som är kamouflerad till att likna en verktygsback som man sedan har placerat i bilens bakluckas understa, hemliga bottenfack, långt under reservdäcket?
Eller en liten papperslapp innanför vänstra, framlampan på min bil? Må vara att det tar typ 23 minuter att lyckas öppna lampan på en modern bil - på en del nyare bilmodeller måste man skruva loss halva nospartiet för att komma åt lampan, vad jag hört. Men vad gör man inte för att vara säker?
Har man hund kunde man vara fiffig och ge hunden kodnamnet, "Xprg693LwP399". Hmm...tjaa?

Den optimala lösningen!
Fast egentligen torde nog det säkraste stället för kodförvaringen vara tatuering på det halvt onyttiga mansorganet som ändå alltid hänger med vart man än går. Det är ju ändå ingen som har ärende DIT.
Dessutom relativt behändigt vid t ex bankautomaten att bara diskret öppna gylfen och kolla.
Här har vi män en liten fördel, i dubbel bemärkelse (!) Fast, har man behov av att tatuera in många koder på nämnda ställe får nog en vanligt utrustad kille snabbt utrymmesproblem. En lösning vore kanske då att göra kodtexterna i minimal storlek och sen när man behöver förstoring så...hrm...ja ni kanske fattar hur det kunde gå till.

På detta sätt lyckades man som man (!) än en gång flytta fokus - på ett naturligt sätt - från koder till könsorgan på bara ett par minuter.

Bengt B.